- Project Runeberg -  Oregon och Washington : Dessa staters historia, natur, resurser, folklif m. m. samt deras Skandinaviska Inbyggare /
103

(1890) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FLODER OCII DALAR.

103

Här är ångbåtstrafikens hufvudsäte, men nu är detta af ringa
betydelse, ty jernvägar äro anlagda härs och tvärs genom bela
dalen, och små städer stå i blomning liksom blomstersängar
öfverallt i landet. Detta land var länge en verld för sig sjelf.
Jern vägarne ha ännu icke utrotat dess eviga grönska. Floderna
äro ännu lika friska, lika kyliga och klara, skogarne lika djupa,
mörka och ogenomträngliga, de glänsande snötopparne, som resa
eig öfver allting annat, äro fortfarande de samina. Landet är
endast mera tillgängligt,— se der hela skillnaden! Men tro icke,
att Oregon är idel skog. "De oafbrutna skogarne", som Bryant
förevigat i sin sång, äro visserligen här, men de afbrytas tvärt
och plötsligt vid kanten af de vidsträckta, jemna dalarne, lika
plötsligt, som om de blifvit nedhuggna med yxan längs en
utstakad linie. Jag mins en gång, när jag legt mig ut för daglön
att köra oxarne för en grannes plog, hurusom vi, när vi plöjde
vår fåra i den jungfruliga dalen hän emot det mörka och tvära
skogsbrynet, sågo två björnar, sotn sutto på sina bakben vid
skogen och stirrade på oss. De höllo sitt fäste. Skogen tillhörde
dem. Vår plats var i den öppna dalen bland vattenliljorna,
ängsblommorna och ett stort, blått haf af vilda hyacinter. Den
sistnämda örten benämnes här "camas". Från uråldriga tider
har dess rot varit indianens förnämsta näringsmedel; ocli det
fans en tid, då äfven de hvita voro nödsakade att lifnära sig
dermed."

Umpqua-dalen, en samling af kullar, berg och små dälder,
omfattar ungefär 4,600 qv.-mil, hvaraf omkring en tredjedel är
odlingsbart land. Jordmånen är af högst olika beskaffenhet på
olika platser inom denna landsträcka. Jordbruket bedrifves
mycket lamt i allmänhet, och trädgårdarne, som skulle kunna
gifva rik afkastning, vårdslösas till en ytterlig grad. Bland
dälderna tillhöra Cole’s dal och Callapooia-dalen de allra
bördigaste. Den förra ligger 17 mil vester om Oakland och är
förenad med staden Boseburg medelst en högeligen usel och
besvärlig väg, ungefär 16 mil lång. Vackra sädesfält förekomma
talrikt nog och upptaga en stor del af den odlingsbara jorden.
Vester om Cole’s dal vidtaga de täta Kustbergsskogarne, hvilka
på milsvida sträckor aldrig ännu varit trampade af någon hvit
man. Der lär finnas godt om villebråd och skogsbär, och
Ump-qua-flodeii är ganska rik på fisk. Umpqua-dalens klimat är
godt; årliga regnmängden utgör i medeltal något öfver 34 tum.
Enligt officiella uppgifter voro under året 1887 122 dagar klara
och 135 mer eller mindre regniga. Det åskade 3 gånger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:13:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oregwashin/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free