Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BÖRJAN AF ADERTONHUNDRATALET.
117:
den försvinna öfver de skummande böljorna. Då den ej återkom
hvarken samma eller följande dag, utsändes på tredje dagen en
annan båt att söka efter den förra. Men endast två man af de
sist afsända kommo åter för att omtala, att deras kamrater
omkommit bland bränningarne i flodens inlopp. Snart blef
emellertid vädret gynsammare, och "Tonquin" passerade förbi
bankarne in i floden samt kastade ankar i Bakers Bay. Efter att ha
underkastat trakten en granskning beslöt man att anlägga en
handelspost på en plats 10 mil från flodmynningen. Här bygde
äfventyrarne ett hus, som de inhägnade, samt kallade stället
Astoria efter företagets.egentlige upphofsman, Astor. Kort
derpå rodde de tvärs öfver floden för att helsa på
chinook-indian-höfdingen Concomly, en visit som nära på kostade dem lifvet.
Ty då de skulle återvända till fästningen, var vinden så stark,
att deras båt kantrade, och de skulle ofelbart omkommit, derest
icke höfdingen med några af sina män, hvilka anat olyckan,
följt efter med en kanot och räddat de i vågorna kämpande hvita,
som nu med glädje och tacksamhet återvände till indianbyn och
stannade der, tills vinden hunnit lägga sig.
Sedan fartyget aflemnat de för denna handelspost ämnade
varorna, styrde det kurs norrut i afsigt att idka byteshandel med
indianerna längs kusten. Ombord befunno sig då 23 personer
samt dessutom en indian, hvilken medföljde som tolk. Fartyget
seglade till Yancouver-ön och ankrade i Nittinat-hamnen. Några
infödingar kommo ombord, sedan McKay, en af delegarne i
handelsbolaget, gått i land. Indianerna voro ifriga att göra affärer,
men egde synbarligen allt för stor erfarenhet af de hvitas sätt
att handla med dem, för att låta lura sig. De begärde ett högre
pris för sina hudar, än kapten Thorn var villig att betala, ocli
när de ej ville gifva med sig, förlorade den lättretlige kaptenen
allt tålamod, gned den gamle höfdingen Eookamis i ansigtet med
ett utterskinn, befallde liela sällskapet att lemna fartyget och
utdelade hugg och slag bland dem. När McKay återkom och
fick reda på förhållandet, varnade han kaptenen ocli besvor
honom att vara försigtig i sitt umgänge med vildarne, men Thorn
endast hånskrattade åt en sådan tanke, som att en amerikansk
sjöofficer skulle behöfva frukta för en hop okunniga indianer.
Dagen derpå kommo infödingarne tillbaka. Kanot efter kanot
anlände, tills däcket vimlade af indianer, och innan någon af de
hvita hunnit förbereda sig, blefvo de öfverfallna af indianerna,
hvilka medhade klubbor, yxor och knifvar, som de hållit dolda
under sina mantlar. Striden var kort, men blodig. Kapten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
