Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
OREGON OCH WASHINGTON’.
kanta s. k. "Whitmans ridt", var en af de äfventyrligaste, som
någon menniska företagit. Snödrifvor, stormar, köld, hunger —
för allt voro de tre ryttarne utsatta. På en plats voro de
insnöade en hel vecka. Vid ett tillfälle förlorade vägvisaren helt
ocli hållet kosan, och Whitman måste rida med honom till Fort
Uncumpagra för att skaffa en annan vägvisare. Härigenom
förlorades åter en hel vecka af den dyrbara tiden. Vid ankomsten
till Grand River funno de floden delvis tillfrusen. Trots
vägvisarens varningar envisades Whitman att rida öfver floden och
nådde, efter en grundlig öfversköljning, motsatta sidan. Lovejoy
och vägvisaren följde då hans exempel, och äfventyrarne
fortsatte sin färd, lifnärande sig med kött af mulåsnor, hundar och
livad helst annat de kunde påträffa. I februari 1843 ankom
Whitman till St. Louis. Han skref en liten bok om Oregon,
uppmanande till utvandring dit, och begaf sig derefter till
Washington, der han uppträdde den 3 mars, utstyrd i en drägt, som
ej just öfverensstämde med modet i förbundshufvudstaden. Så
här beskiifves den gode doktorn af en samtida: "Han bar grofva
skinnkläder och hjortskinnsbyxor. På hans buffelskinnsrock
fans en kapuschong att draga upp öfver hufvudet. Sina med
tjocka skinndamasker och mockasiner klädda ben och fötter höll
lian instuckna i mexikanska stigbyglar. Men trots denna varma
och tunga beklädnad bar han spår efter den obarmhertiga kölden
och stormarne, som han utstått under sin resa. Hans fingrar,
öron, näsa och fötter hade blifvit frostbitna och vållade honom
mycket besvär." I Washington, Boston och andra städer fann
Whitman den föreställningen rådande, att nästan hela landet
vester om Klippiga bergen vore obeboeligt. I kongressen liade
en talare jemfört detta område, endast undantagande
Willamette-dalen, med öknen Sahara och sagt, att klimatet vore "så farligt,
att den infödda befolkningen dukat under för dess giftdunster
med en hastighet, hvartill intet land kunde uppvisa ett
motstycke." Att utplåna dessa föreställningar blef Whitmans
uppgift, och under talrika sammankomster med de mest framstående
statsmännen (bland hvilka president Tyler, Webster och andra)
framhöll han sitt ärende så kraftigt, förklarande sig villig och
mäktig att föra en karavan öfver bergen, att han till slut vann
den allmänna opinionen på sin sida.
Den 20 maj anträdde emigrantkaravanen sin färd från
Missouri och upphanns vid Platte-floden af Whitman, som från den
stunden blef utvandrarnes "allt i allom", gaf dem råd och
upplysningar, visade vägen och, när de efter ankomsten till Fort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
