Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
clessa har i Öresund tillvaratagits ej mindre än 20 mer eller mindre
sällsynta gäster, som ännu ej träffats vid Helgoland. Af dessa äro 4
nordliga, 14 sydliga och 2 intermediära.
Enligt Möbius och Heincke eger vestra Östersjön en fiskfauna
med ej mindre än 96* arter. Af dessa räknas 25 såsom vanliga
stamfiskar och dessa äro alla stamfiskar äfven i Öresund med undantag af
norsen, som ju föröfrigt är egentligen en sötvattensfisk. Som ständiga
men mera sällsynta invånare i vestra Östersjön räknas 29 arter (lax och
laxöring räknas då såsom 2). Af dessa saknas i Öresund
sötvattens-fiskarne gös, gers, braxen, björkna, löja och nejonöga. De andra finnas,
ehuru det ej är säkert, att de alltid där äro stamfiskar. Såsom tillfälliga
gäster i vestra Östersjön anses 42 fiskarter. Af dessa äro 10 nordliga
och dessa finnas allesammans i Öresund och åtminstone 6 af dem äro
t. o. m. där stamfiskar ehuru en del sällsynta sådana. Af de öfriga
marina fiskarterna, till antalet 22, äro 20 anträffade i Öresund och några
äro t. o. m. där konstant förekommande såsom t. ex. stensnultran och
tungan. De som fattas, äro blott tvenne nämligen blåhajen (Cardiarias
glaucus) och spjutrockan (Trygon pastinaca) som äro sydliga, men med
vidsträckt utbredning. Dessutom räknas till gästernas kategori ett
tiotal sötvattensfiskar» som alla saknas i Öresund. Af denna
sammanställning framgår att Öresundsfaunan i stort sedt omfattar alla vestra
Östersjöns marina former. Men däremot kan Öresund uppvisa 21 arter, som
ej finnas i vestra Östersjön, dessa äro dock alla mer eller mindre
tillfälliga gäster, 10 af sydligt, 3 af nordligt, 6 af intermediärt och 2 af
obestämdt utbredningsursprung.
Den äldsta stammen i dessa faunor utgöres utaf de nordliga
fiskarne, hvilka redan under eller strax efter istiden kunde lefva i dessa
trakter. Vid den tiden utsträcktes äfven deras utbredning söderut, så
att de flesta nå till Frankrike och några till och med till Spanien. Några
äro emellertid ungefär vid sin sydgräns, när de nått till Öresund såsom
t. ex. Drepanopsetta platessoides och slutligen en sista klass äro rena
reliktformer såsom Lumpenus lampetriformis och Cyclogaster liparis i
Öresund och Östersjön och detsamma gäller om Chirolophis galerita vid
Helgoland. När klimatförbättring inträdde kunde så småningom allt
flera fiskarter af sydligt ursprung bli bofasta.
De tillfälliga gästerna i faunan medfölja de olika vattenslagen i
hafsströmmarne så att sydfiskarne komma med varmare och saltare
vatten under sommaren och hösten. När sedan förhållandena ändras
därigenom att ett annat vattenslag strömmar in och då äfven temperaturen
nedsättes blifva många af dessa fiskar sjuka och en hel del kastas upp
på stranden, hvarför man just under förvintern har många fynd af
sydfiskar. Denna kategori iakttages från juni till december. Nordfiskarne
* Denna siffra är dock lo t* hög enligt min rakning, ty fc. ex. lax formerna räknas
såsom 3 arter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
