Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(N) Cmpiäella grandis Hincks.
Denna form, som är ny för svenska faunan, är förut känd
från vestra Irland, Shetland och Grönland. En närstående art
är utbredd från Bodö till Medelhafvet. Jag erhöll den
ifrågavarande arten strax söder om Hven på 21 m. i Laminariazonen.
(N) FUellum serpens (Hassall).
Lundåkrahugten 22 m. på Lovenella, som i sin tur satt på
ascidior.
(O) Sertularia ¡mmila Lin.
Denna form, som är utbredd från Medelhafvet till Grönland,
är ej sällsynt i Öresund, där jag funnit den från Hittarps ref
(på 10—11 m. alger och småstenig botten) till
Landskronatrak-ten nära Klockbojen, 16 m. på kalkalger.
(O) Sertularia abietina Lin.
Ehuru denna art har samma vidsträckta utbredning som
föregående, är den mera sällsynt i Öresund, där jag blott funnit den
en gång nämligen vid Knähakspricken på 36 m.
(3?) (O) Plumularia pinnata (Lin.)
Denna form är möjligen sydlig till sin utbredning, då den
förekommer i Medelhafvet, men finnes åtminstone till Shetland
och Trondhjem. I Öresund har jag funnit den vid Sofiero på 29
— 36 m. skalbotten samt vid Knähakspricken på 36 m. sittande
på Balanus.
Denna förteckning upptager 16 arter hydroider, men utom de
nämda har jag funnit flera former, som till följd af sitt degenererade
tillstånd ej kunnat bestämmas. Bland dem förekom en Sertularia, som ej
kan hänföras till någon af de anförda arterna samt flera Campanularider
etc. Det är således klart, att Öresunds fauna, när den blir bättre känd
skall upptaga flera former af denna grupp, isynnerhet som olika arter
ega sin bästa utveckling under olika tider och mina undersökningar blott
bedrifvits under juni— juli. Winther upptager flera former från
Helle-biek, som ej ingå i denna förteckning, men det är ovisst, om de tränga
in i det egentliga Öresund.
Likvisst med alla sina ofullkomligheter är den ofvan gifna
förteckningen af ett ganska stort intresse, ej blott genom att den inför flera
former i den svenska faunan, utan äfven genom att den lemnar ett
ytterligare bidrag till förståendet af Öresunds fauna. Vi finna, att ej
mindre än 7 (43,7 °/o) former äro nordiska och 4 (23.7 %) obestämda, men
då de äro utbredda till Grönland och Nordkap, äro de minst lika mycket
arktiska som sydliga. På det sättet kan man säga, att 67,4 °/o äro
nordliga. Vidare finnas 2 med intermediärt obestämd utbredning och, om man
borträknar den ovissa Tubularian, som, om det är en form af T. indivisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
