Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
representerar en art ined utbredning från Medelhafvet till Grönland, och
i annat fall är intermediär, 2 (11,4 °/o) arter, som finnas i Medelhafvet,
men ej veterligen gå öfver polcirkeln.
Häraf framgår, att Öresunds hydroidfauna har en tydligt
öfver-vägande nordisk prägel och till och med relativt mera så än t. ex.
Bohusläns, h va rest flera af dessa nordiska former, så vidt kändt är, saknas.
Öresunds fauna är alltså äfven inom denna grupp till en viss grad relikt
i den meningen, att den har en sammansättning som mera
öfverensstäm-mer med den forna ishafsfaunan än angränsande områden.
Ålcyonarier.
(Of) Aleijoräum du/datum Lin.
Denna form förekommer sällsynt och sporadiskt i Öresund.
Jag har funnit ett Htet ex. SY om Sofiero 24 m. småsten och
ett annat ännu mindre något söder om Hven 23 — 24 m.
skal-botten och sten samt ytterligare ett dylikt på sluttningen af
Staf-fansbanlc (23 m. stenbotten) växande på Balanus porcatus. Den
synes ej förut vara anträffad så långt in som på sistnämda ställena.
(N) Vivgularia mirabilis Lin.
Äfven denna art är temligen sällsynt i Öresund. Såsom
fyndorter kunna angifvas Knähakspricken 27™36 m. lera; O om
Hven, strax söder om telegrafkabeln, 30 m. gyttja. Dess
utbredning är nordlig.
(Pennatula phosphorea är tagen vid Hellebiek af danska
zoologer, men ini det egentliga Sundet har jag ej funnit den.)
Actinier.
(N) Metvhlimn dian(1 ms (Ellis).
Här och där t. ex. SV om Knähakspricken 29 m. blöt
botten med enstaka stenar, Landskronadjupet 43 m., Ulkaskarpen
S om Hven 16 m., Lundåkrabugten flerstädes mellan Valgrund
och Barsebäck. Det är hufvudsakligen brist på passande lokaler,
som gör, att denna actinia uppträder jemförelsevis så sparsamt,
ty där tillfälle yppar sig, finnas ofta flera tillsammans och så
långt söderut som ej långt från Barsebäck har jag erhållit ett
exemplar, som mätte 12 cm. i diameter af själfva skaftet.
Vanligen är den fästad på stenar eller Modiolaskal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
