Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
actinierna beliöfva lefvande eller döda skal eller stenar till fäste och
träffas därför på blandad botten.
De fiskar, som hålla till på dessa sista bottenslag och
karakterisera dem, äro särskildt Pleuronectes limanda och Raja radiata, ehuru
äfven andra såsom hvitling, torsk, ulk m. fl. ha sin hemvist härute i det
djupare vattnet.
Af det ofvanstående framgår, att nästan hvarje djurart
föredrager någon särskild slags botten framför andra. I flera fall beror detta
på, att de äro afpassade till ett visst lefnadssätt och om därför larverna
efter svärmningstiden sjunka ned på ett ställe med olämplig botten eller
där andra lifsbetingelser brista, dö djuren strax eller inom kort bort.
Härpå kunde framdragas flera exempel. Sållar man t. ex. lergyttja från
djupet med en fin sikt, skall man ofta finna döda skal af Astarteungar,
stundom ganska talrika. Detta visar att Astarteformerna ej kunna
uthärda att lefva på denna lösa lergyttja. Deras skal är för tungt, så att
de sjunka ned och kväfvas. Däremot passar det tjocka skalet med sin
kraftiga epidermis att utstå filning och nötning mot sand och småsten
på dylik botten och denna är fast nog, så att djuret ej behöfver sjunka
ned i den. Däremot är Leda med sitt framtill nästan uppblåsta och
bak-till näbbformigt utdragna skal samt sin kraftiga, skiflikt utbredda fot väl
utrustad att lefva och gräfva i leran, Abra med sitt tunna, lätta skal
och långa sifoner likaså. Äfven Cyprinas nästan bollformiga skal
hindrar den från att sjunka i leran, fastän den dock föredrager sandblandad
botten. Amplnuras långa armar och de plattade taggarne på undersidan
af Echinocardium torde också vara lämpliga att uppbära djurens kropp
på lös botten. Natica, som gräfver med sin väldigt utvidgade fot, har
ej heller något att frukta i leran fastän den dock föredrager andra
bottenslag. Buccinum trifves godt på leran, den är kraftig nog att arbeta
sig fram där. Cardium fasciatum är att finna på alla bottenarter. De
djur, som bäst trifvas i lergyttjan, äro dock en del borstmaskar. Men
när leran blir fastare genom blandning med sand eller därigenom, att ett
täcke af döda zosterablad bildas, utvecklas en betydligt rikare fauna,
som ofvan synes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
