Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
planktonteoriens synpunkt och densamma försvagas betydligt genom
detta.
Slutligen det tyngst vägande skälet och ett skäl som med
hänsyn till de former, som det rör, är af absolut afgörande kraft gentemot
denna planktonteori, är det, som liemtas från de häda sjöstjernorna
Cri-brella och Asterias miilleri*. Dessa former äro nämligen ej
meroplank-toniska, d. v. s. de ha ej pelagiska larvstadier, utan såsom M. Sars redan
i “Fauna litoralis Norvegia^ “påvisat, fästa sig embryonerna genast vid
moderdjurets undersida i trakten af munnen och skyddas på dylikt sätt
till dess de utvecklats till fullständiga små sjöstjernor. Dessa former**
kunna sålunda omöjligen af hafsströmmar förflyttas någon längre sträcka.
Då sålunda antagandet om införandet af arktiska djur medelst
plank-toniska larver med afseende på några former alldeles fallit, förlorar det
också mera och mera i sannolikhet beträffande andra. En nutida
invandring är alltså, åtminstone för en del af de arktiska djurarterna,
alldeles utesluten och för resten af dem föga trolig. Det återstår alltså
att söka förklara, sedan hvilken tid och hvarför de ha kvarstannat inom
ett sålunda från deras öfriga utbredning isoleradt område.
Det är 2 olika hufvudgrupper af betingelser, som afgöra,
huruvida ett djur kan existera på en plats eller ej. Den ena af dessa
ut-göres af summan af alla yttre fysiska och kemiska förhållanden och den
andra af konkurrensen inom den organiska verlden. För att Öresund
skall kunna erbjuda de högnordiska djuren en mera passande hemvist,
böra alltså de där befintliga yttre förhållandena så pass mycket likna
de arktiska, att djuren ifråga där kunna uthärda, utvecklas och
fortplanta sig. Men om så verkligen är fallet, då har äfven hjälp lemnats
i konkurrensen med andra djur af mera sydlig utbredning och därmed
sammanhängande vanor och hehof, i det att de yttre betingelserna för
dem ej uppfyllas i samma mån, som de blifva mera passande för de
högnordiska djuren. I arktiska trakter äro djuren vana att lefva under en
“ Äfven “Sol as ier “ sägos hafva förkortad utveckling, enl. uppgift af Lumvic till
Mokteksex, se den sistniimdes “Sysfc. Stud, over Eehinodermlarver“ Kjöbenhavn 1897, p. 34,
och vid närmare förfrågan liar Prof. H. Ludvig vänligen meddelat mig, att denna
underrättelse hänför sig till Crossasler papposus, som alldeles saknar planktoniska larver,
"* Det är möjligt att äfven andra af Öresunds nordiska tagghudingar ha förkortad
utveckling. Härpå tyder de fynd af en tunn for mi g larv som Tff. Mo ut en sen funnit i södra
Kattcgat oeh Stora Biilt och som han tillskrifver Psolus phantapus, men den kunde möjligen
också hänföras till Pliyilophorus pellucidus. En Phyllophorusart från annat håll är också
känd såsom vivipar.
Amphiura eiegaus, som väl ej tillhör det egentliga Öresunds fauna, men som af
Petkusen är tagen vid Hcllebæk, itr vivipar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
