Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utseende synnerligen praktfull, skulle jag vilja beteckna såsom
Delesseria-formationen. Den största dithörande formen, som ofta erhölls i särdeles
luxurierande exemplar, är (o)* (N) Delesseria sanguínea. Den därnäst i
storlek och prakt var (n) (N) Delesseria sinuosa, som är fullständigt
circumpolar. (o) (N) Delesseria alata är också allmän. Här träffas ofta
också (o) (N) Phyllophora membranifolia, mindre ofta (n) (N) P. brodim.
På dessa nu nämnda större eller något styfvare alger växte en hel del
smärre epifyter såsom t. ex. den fina (s) (S) ** Dast/a coccínea, (O)
Ecio-carpm siliciäostis samt den lilla (N) Clmtoptcris plumosa, hvilken af
Kjell-man i “Norra Ishafvets Algflora“ (p. 11) betecknas såsom "en af
Spetsbergens vanligaste alger“ och som sålunda är en typiskt arktisk form.
Den är också circumpolar, (s) (S) Polysiphoniu violaceu. som är en af
Öresunds vanligaste alger, är också ofta epifyt i denna formation, men
den växer också stundom på mindre djupt vatten såväl som äfven direkt
på Laminaria. Áfven ingår här stundom (n) (O) Polysiphoniu elongata.
Mindre observerad till följd af sin litenhet är (o) (O) Caliithamnion
corymbosum.
De nämda Polysiphoniaarterna blifva stundom alldeles
öfver-vägande, så att man skulle kunna tala om en Polysiphoniaformation, som
då äfven kan träffas på något grundare vatten.
En annan Polysiphoniaart, som dock ej tyckes hålla sig
tillsammans med de andra är (11) (N) P. nigrescens. Den är dock ganska allmän.
Näst Laminariaformationen den ojemförligt mest utbredda och
vigti gaste af alla algformationer är P^rce//ari«formationen. Denna
betäcker nämligen vida sträckor af Öresunds botten, t. ex. utanför Råå
och O om Taarbiek. Det djup, som Furcellarian synes bäst tycka 0111,
är 15 — 20 m. Bottnen är vanligen ]eraktig med inblandade skal och
dylikt, men Furcellarian växer så tätt och dess rika skottsystem äro så
inflätade och infiltade i hvarandra, att den bildar en enda
sammanhängande matta. (11) (Of) Furcellaria fastigiata, som bildar hufvudmassan i
denna formation, tyckes trifvas förträffligt i Öresund att döma efter
såväl dess talrika uppträdande, som äfven dess storlek. Jag har mätt
skott af ända till 30 cm. höjd, hvilket är någonting alldeles ovanligt
för arten. Såsom epifyter på Furcellarian träffas mycket ofta (s)
Polysiphonia violacea, (0) Delesseria alata och (O) Sphaceitaría cirrhosa.
Vidare också (n) (N) Phyttophora brodiari i vackra exemplar. Inblandad i
Furcellarian har jag äfven träffat (n) (N) Chondrus crispas.
o betecknar, att arten endast går upp i polarhafvets atlantiska iiorområde.
**s betecknar, att arten troligen kan betraktas såsom sydlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
