Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Svenska Flottans minnen - Claes Uggla, på »Svärdet» 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då ljuder ett bergningens ord:
»Vi springa i luft – Öfver bord!
Till räddning sök spillror, som flyta
Kring vraket pä skummande yta!
Re’n nalkas vår sista minut,
Fort, skyndom ur lågorna ut!»
Och ändligt de tappraste sveko,
För vapenmakt icke de veko,
Men blott för den kväfvande rök.
Claes Uggla den brådskan ej led.
Han stod »som i djupaste fred»;
Stod qvar, tills han ensam sig finner
På däck, som i lågor försvinner.
Stolt synar han ännu en gång
Sitt sjunkande skepp. Med ett språng
Se’n modigt han störtar i vågen
Och qväder, med döden i hågen,
Med blicken på brinnande flagg:
»Vingade stunderna ila.
Snart i den djupblå säl
Tröttade kämpen får hvila.
Böljan är sval,
Vinkar mig ned efter striden,
Ned till den eviga friden.
Saknad dock följer. Dig Rana
Gästar jag ej som en vän.
Längtande blickarne spana
Uppåt igen,
Om ej i slukande bölja
Älskade draken får följa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
