Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Svenska Flottans minnen - Nils Ehrensköld, 1714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se’n allt var slutadt re’n och qvällen skymde,
Om bord på sjelfva kejserliga jakten
Vår Ehrensköld blef utan sansning förd;
Sä fruktad än likväl, att mången rymde
Med häpnad från hans bår bland sjelfva vakten;
Blott czaren stannar vid hans sida, rörd.
En jätteande sjelf, häri vet att fatta,
Ja, älska till och med det svenska modet
- Fastän som ryskt han älskat det än mer.-
Han lutar sig helt sakta mot den matta,
Som färgats högröd af det ädla blodet.
Och med beundran på den fallne ser.
Det sägs, en hemlig tår ur Peters öga
Föll dallrande på hjeltens kalla panna -
Den tåren brände säkert bittert nog;
Ty se! han rörer sig, hans bröst det höga
Sig vidgar smärtsamt, och hans blickar stanna
Med trosigt hot på herskaren, som log.
Då störtar czaren i hans famn, betagen;
En kyss han trycker på de bleka kinder
Och blodets purpur blandas med hans tår.
Mot vanan Peter var så mild den dagen
Och stränga ordres ger, att man förbinder
Den fallne, svenske hjeltens djupa sår.
Det skedde så. Med fången se’n han ilar
Till Newa-staden, Der han plötsligt träder
Helt segerstolt upp i senatens säl.
Och, medan på sin bädd af lager hvilar
Vår hjelte, kejsarn sig med rang bekläder
Af ryska flottans »vice-amiral« I
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
