Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Svenska Flottans minnen - Paul Adolf Sölfverarm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Re’n då beryktad ibland alla
För sällsynt gåfva att befalla
Med rådigt lugn i farans stund.
Hvem är, som skyndar främst i teten,
Vid första klang af krigstrumpeten,
Att helga faderns jord sin arm ?
Jo! hen, just han, den bleke, tärde,
Dock mer än tio andra värde, -
Den tappre finnen Sölfverarm!
Han stred för hemmets härd, den kära;
Ve den, som trängde på för nära
Emot hans svenska slupar tolf?
Ty i den strid, som hetast brunnit,
Man lika lugn lär honom funnnit,
Som hemma på sitt kammargolf!
Hos folket stod han högt i ära: -
Han gick ju fienden så nära,
Och det var hufvudsaken det.
I lägret man helt sakta sade,
Att han fortrolladt kläde hade,
Att kulan ej på rocken bet.
Och d< t är sannt, - i värsta nöden
Han tycktes icke ana döden,
Om den ock gästade hans båt.
Nej l slapp han blott besvär att flytta
Sin älsklingsrätt, sin surmjölksbytta,
Så var han nöjd, och slogs - och åt!
Dock, fast han sjelf gick fri för skotten,
Man sagt en splint slog undan botten
På bunken innan den var slut,
Vid Sandöström, den heta dagen,
Då nyss hans bataljon var dragen
Mot fyradubbel styrka ut.
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
