Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Svenska Flottans minnen - Paul Adolf Sölfverarm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då i sitt skägg han svärja hördes,
Hur bakvändt detta kriget fördes.
Der man ej äta fick i fred!
Men sedan in i elden rodde
Den tappre; så att Hayden trodde,
Att satan själf mot honom stred.
Om fienden af synen skrämdes,
Jag vet ej. - Kanske ock han skämdes
Att intet skörda för sitt värf;
Men Söirverarm - se’n midt i slaget
Befälet blifvit öfvertaget -
Hann lyckligt fram till sin reserv.
När sis,t det blifvit lugnt på vågen,
Då lekte honom strax i hågen
Hans bunke och hans kort också.
Trygg, som han satt bland sprängda bombet
Vid glaset sköter han sin lomber
Och glömmer nattens hvila då.
Snart kungen om hans mandom sporde;
Han till major vår hjelte gjorde,
Förlänte honom korset med.
Men lyckan, som förändrat många,
Förmådde ej hans sinne fånga
Och han behöll sin gamla sed.
Fast kringhvärfd utaf öfvermakten
Han aldrig syntes öka takten,
När nöden tvang till återtåg. -
Hvad bitter kalk han masta tömma,
Sin sorg förstod han djupt att gömma
Och endast Gud den sorgen såg.
O, Sölfverarml Af smärta häfves
Mitt bröst vid tanken, att förgäfves
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
