Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några timmar på Kronborgs slott, den 29 Oktober 1658 - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA HOFTÄRNAN.
Nå - himlen vare lof!
Jag blef just rädd! . . . Min Gud en sådan natt!
På slottets alla gårdar vimla knektar
Och fylla luften med sitt vilda skrän . . .
Hur mår vår drottning?
ANDRA.
Hennes majestät!
I tårar hela långa natten vakat
Och ängsligt frågat efter sin gemål.
FÖRSTA.
Nå - vet man ej hvart kungen stälde kosan,
Då han i går så oförtänkt försvann
Och lämnade sin drottning och de gäster
Som bjudits hit till taffel och till dans?
ANDRA.
Ack, säkert har hans majestät, som vanligt,
För krigiskt värf från sin gemål, sitt hof,
Dess prakt och gästabud sig undandragit;
Man säger ju att nederländska skepp
I flera dagar kryssat här i trakten;
De äro just ej vänligt sinnade,
Och innan kort de skola svärma här
Kring våra vallar, liksom lystna rofdjur
Kring kulan, vaktad utaf skogens kung.
Gud nåde oss!
FÖRSTA.
Ja, det är visst och sannt,
Att hellre lugn på Stockholms slott jag sutte,
Än här i denna dystra borg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
