Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Treklang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och nu en klang från kyrkotornet
På skogssjöns spegel hitåt sam,
Att vexla ljud med jägarhornet,
Hvars ton ur skogen bryter fram.
Ur rosengård hör näktergalen
Om ömhets gensvar trånsjukt be!
Hör trasten ock, frän tall’n i dalen,
I moll sin längtan uttryck y~e!
Med vindens sista suck i lunden
Förmäler källan blyg sitt sus -
Långt bortom näset, bortom sunden,
Till elf förbytt, man hör dess brus.
Och lärkan öfver dalens ängar
Sitt kvitter höjer än en gång,
Att sen, på vana blomstersängar,
Vid tufvan, drömma natten lång.
Märk, vindlös bölja smeker stranden,
Förr af dess brännings fradga rörd -
Nu, med en afskedssuck i sanden,
Hon hvila får, af ingen störd.
- »Skall du förstummas då, likt vågen?
Likt källan, sorla medvetslöst? -
Dig leka toner dock i hågen,
Dig skaparn ock förunnat röst.
»Än mer, han dig förlänt ett sinne,
En längtan i din själ han lagt
Att tolka hopp och fröjd och minne,
Med underbara toners makt.» -
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
