Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Treklang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flyg ut, clu fria ord, kring haf och länder,
Din höga sändnings art bekänn med fröjd!
Vrid tvedrägtsfacklan djärft ur hatets händer!
Bryt bojan - under hvilken slafven, böjd,
Sitt arma sken lif släpar fram och sänder
Förtviflans tysta bön mot himlens höjd,
Att, förrn hans graf i svarta mullen bäddas,
Hans själ ur sin förnedrings djup må räddas.
Och träffar du en yngling eller tärna,
På dina pilgrimsfärder någon gång,
Som sett förblekna hoppets blida stjerna
Och tyckes* dingna under ödets tvång:
Tänd stjernan åter! - Mot förtviflan värna
Den sörjande, hvars natt blef mörk och läng!
Ditt välde yppa, uppväck mod och våga
Det längtansfulla hjertats blyga fråga!
I rad och dåd, skänk kraft åt höga tankar,
Hvart ädelt uppsåt framgång gif och stöd!
Om, vräkt af stormen, bland försätets bankar,
Med brutna krafter, mellan lif och död
Du någon kämpa ser - sank då det ankar,
Som aldrig svikit i den bittta nöd!
Tyd ut, hvad af begynnelsen blef skrifvet:
»Ej döden evig är, men evigt lifvet!»
Jag vet att man mig ofta hånfullt kastat
Till gensvar, när jag lyrans strängar slog
Att prisa ordets makt: »Förvändt, förhastadt
Blef ditt begrepp, ett irrsken dig bedrog -
Säg, har ej oftast ordet hejdlöst lastat
Den ädle, som ej tycktes smidig nog!
Och när fanns väl, till värn för ärligheten,
Ett ord, som misshag väckt hos menigheten!t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
