Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borghols slottsruiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min vandring går igenom brusten dörr,
Och uppåt trappans rymliga portaler.
Där var så ljust i hundra lampor förr,
Vid Prins Carl Gustafs gästabud och baler
-Nu, hittar middagsljuset sparsamt in
Emellan väggens remnor och dess hällar,
Af -»Alfvarns» kalksten brutna - i ruin -
Hvad tid ej mäktat, hafva vilda sällar.
Dock, stig dit upp i härtigens gemak;
Här var hans försal, där hans inre kammar.
Men - blåa himlen bildar deras tak
Och golfven störtat in! - På dunkla stammar.,
Sin rika krona eken breder blott -
Nu enda gästen i Carl Gustafs boning -
Att tyda ut för oss all verldsprakts lott,
Men ock - en pånyttfödande försoning.
Af vemodsblandad vördnad fattad här,
Jag knappt kan slita mig från dessa salar.
Mitt hjerta, som min sång, där hemma är,
Ty mäktigt minnets språk till bägge talar.
Drabantens vaktrum, slottskapellet, allt
Jag genomirrar. - Öfverallt har tiden
Tryckt in förgängelsens sigill, så kallt,
Och våldet biträdt i den hemska striden.
Ur halft nedrasad tornglugg ser jag ut:
Hvad herrlig tafla öfver Kalmarsundet!
Dess vågor sina sånger, som förut,
Med evig ungdom sjunga där kring grundet.
Och samma sol än gjuter mildt sin glans
Pä parkens kronor, lyssnande på stranden;
Men, hägrande, längst bort, ur vågors dans,
Syns Kalmar systerslott vid södra randen.
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
