Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mot hamnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MOT HAMNEN.
fjögt stormen röt, i vårdagsjämnings yra,
Bland strängarna af hans förstämda lyra,
Och förde med sig härar af dämoner,
Som tvungo fram allenast mörka toner.
Hans ungdoms djärfva drömmar stigit gärna,
På längtans vingar, upp mot hoppets stjärna -
Dock, tidens sandglas känslolöst förrunno,
Och stjärnans ljus och drömmens bilder svunno,
Af jordens föremål bortskymda plötsligt.
Hans bröst blef härdadt - men hans lif blef
ödsligt.
»Till sjös!» - så manade den inre rösten -
»Bland vågors svall därute - där sök trösten!
»I striden sök den - eller sök ock döden!
»Låt vindar kasta lott om lifvets öden -
»Så godt som annat, styra de kanhända
»En dödligs farkost? - Sist, han torde lända
»Till okänd kust, och lyckas uppnå hamnen,
»Som, vid seglatsens mål, vill öppna famnen?»
Han lydde maningen - han rådet följde.
Ej vreda böljor kring hans farkost sköljde
-Af blida vindar svällde tidt hans segel,
Guds änglar, skyddande, på hafvets spegel,
Osynligt vakade. - Hans roder gärna
Lät stäfven riktas mot en nytänd stjärna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
