Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - För fort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så för farorna blunda de ock.
Men på lyckan de tro, som dem städse var blid -
Hon väl unnar dem ännu sin rundliga tid.
Är var förares hand icke kunnig och stark,
Att mot farorna värja förmå?
Tryggt vi slumrel Hvart hinder han jämnar med
mark,
Långt i fjärran hans öga kan gå.
Hören blott hans signaler: »Min bana är klar!
»Öka fart!» - Nu som himmelens ljungeld han far.
Vunnet synes ren allt - liten sandbacke blott,
Att gå genom i flygande hast.
Man det långväga målet så godt som har nätt,
Där den trötta maskinen får rast.
»Än en skofvel i ugnen, att mata dess glöd -
»När jag stannar, den blosse om kinderna röd!»
När du stannar? - Förmätne, du anar ej det –
Hvar du hamnar, af dig ej beror.
Bäst du skryter af allmakt och allvetenhet,
Och på ingenting öfver dig tror -
Ack, då lossas en sten från det delade berg -
En försvinnande liten - af skenornas färg.
»Back, för Guds skull!» - Förrn yrande hjärnan
förmått
Att åt tanken ge luft i ett ord,
Ren sitt öde den hisnande föraren nått -
Tusen åskor frambryta ur jord.
Snabbt - som pilen från bågen, när strängen spanns
af -
Slungas spillrade tåget i sjudande graf.
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
