Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilder från Sofiero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Var det väl saknad, dess irrfärd gaf
En riktning åter mot Thules stränder?
Var det väl ödet, hvars hårda kraf
Böd Råna skilja två syskonländer?
Det sägs, att längtan dref hän mot grund,
För snart. - Så danades Öresund.
Och Sjöland nämndes den vana ön -
Ty hafomgjuten låg friska ängen,
Och fagra kullen, och skogen grön,
Och brokigt prunkande blomstersängen.
Lyss - än, när svallet mot stranden går,
Sitt dräpa Gefion på harpan slår.
»Förlåt, o fader» - ljöd Valans sång -
»Att, vred, jag vikit ifrån din sida.
»Som fordom dottern bjöd skydd en gång
»Och flytt till hafvet, det falska, vida.
»Hat mejar grödan, som vrede sått -
»Ack, att i tid jag det rätt förstått l
Men skall du alltid, förmätna haf,
Kring syskonstammar ditt bålverk bygga?
Och svekfullt bädda din kalla graf?
Nej - bära kärlekens fasta brygga,
Se där din framtid, från strand till strand -
I djupet dränka hvar tvedrägts brand.
O Gefions »Sjöland», du sagans barn!
Nyss föddes våren i skogens sköte,
Och draken slumrar i mörkblå garn -
Kom! Allt oss manar till syskonmöte
En hägrings vingpar på skuldran fäst!
Kom öfver sundet - en älskad gäst!
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
