Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilder från Sofiero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det blef kväll på öde strand -
Den sänkte, hemsk, och mörk, och kall,
Sin slöja öfver sjö och land -
Allt högre haf des- böljans svall.
Ur rifna stormmoln, blek och matt,
En ängslig blick halfmånen sänkte
Mot hafvet, som i kulen natt
Likt silfverfransadt bårdok blänkte.
Gif akti Där ljöd ännu ett skott!
Det hördes likt en suckan blott,
En sista, förr än allt är slut,
Som ett förtviflans rop, i smärtan
Utaf sin dödskamp, andas ut.
Det hann dock stranden
Och nådde hjärtan,
Som klappa varmt vid likars nod -
Fann mod, ej tvekande
Att räcka handen,
Trots hotfull död.
Se, bräcklig båt från kusten sam -
Mot redlöst skepp den bröt sig fram,
Af dödsförakt och ädelt mod
Styrd genom bränningarnas flod.
Den nalkas målet - lägger till -
Ett ögonblick den tycks försvinna –
På stranden tysta böner brinna,
Förskrämda kvinnors tårar rinna -
Det går ej väl! - En våldsam by
Ånyo rasar - i en sky
Sitt anlet nattens fackla höljer,
En jättevåg, som allt fördöljer,
Sitt kalla skum mot stäfvan sköljer -
Och hvarje räddnings hopp tycks fly.
129
9 - Konung Oscar II Skr.: Dikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
