Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid under Ferdinand den store - XXI - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Väl! Jag irrar som en pilgrim
Kring i världen, fastän kungligt
Blod J mina ådror gjöts.
Och, hvem vet, jag snart det glömmer,
Likasom min far det glömt.»
Så, med högljudd gråt, hon talar,
Infantinnan, Donna Uraka.
Då hon ändtligt slutat hade,
Tyst sin faders svar hon bidar;
Fadren, kämpande med döden,
Talar då sitt sista ord.
XXII.
^Pj-iil och med en konungs tunga
Kan förstummas vid en kvinnas
Fria språk. Så Don Fernando,
Nu ett dödens vissa byte,
Hörande sin dotters klagan,
Hade endast kraft att sucka
Öfver hennes stolta djärfhet;
Knappt likväl han ägde krafter
Nog att svara. Länge orden
Tröto, förr’n han talte så:
»Dotter, runno dessa tårar,
Hvilka nu för jordisk vinning
Endast fällas, för din fader;
Dä kanhända de förmådde
Att förlänga än rnitt lifl
Men då du, förmätna dotter,
Här invid min dödssäng endast
Tårar har för timlig vinst,
Så besinna hvad jag medför
Döende ur denna värld!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
