Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid under Don Sancho den starke - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»I förrädare och skurkar,
Niclingar till Zamoraner,
Uslingar I ären alle,
Då I kunnat tillflykt skänka
Åt en feg och svekfull usling,
Som i smyg min konung mördat,
Ät Bellido, mördaren:
Ty förrädare är äfven
Den, som nidingen ger skydd.
»Jag förrädare er kallar,
Edra barn och fäder äfven;
Ja, den föda som i njuten,
Och den dryck, som läskar er.
»Att så är, mitt svärd skall vittna,
Kommen en och en i sänder,
Komme alla fem i rad;
Diego Ordona, så jag namnes,
Utaf ädel stam, från Lara;
Och jag kastar, Zamoraner,
Ej åt er min hanske - det ej
I förtjänen; men ett hästhår
Kastar jag i hanskens ställe,
Gjuter utur detta bläckhorn
Öfver eder kolsvart bläck.
Arias Gonsalo, den ädle,
Ifrån murens tinnar honom
Svarade med värdig köld:
Ȁr det sant, som du har talat,
Lara, o, jag då långt hellre
Ofödd vore; dock jag tager
Mot utmaningen och hoppas
Med Guds bistånd visa, att du
Är en lögnfull smädare.»
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
