Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid under Alfonso den tappre - XXXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smyckar deras lockar prydligt,
Ger dem hvar sin hvita klädning,
ÖJversådd med sidenblommor,
Som Ximene själf har sytt.
Sina ädla vapensvenner
Lät hon sedan rikt sig pryda;
Ty på tjänarenas klädsel
Röjes herrens stånd och rang.
Så ^utstyrde dem Ximene
Skickar bort till Infantinnan,
Som begär att se dem båda.
Själf hon följer ej med barnen,
Ty, som Cids gemål, hon lyder
Noga hans befallningar.
Att hans ranp- hos lägre göra
Älskad, däremot hos högre
Stolt försvara, var hans ord.
Äfven hårda hjärtan röras
Af de späda barnens anblick,
Oeh den gläder hvar och en.
Infantinnans ögon tåras.
Dä de små mot henne småle.
M|n ej vet, om hon dem hatar
Eller älskar. Än i missmod
Bort hon stöter dem; än åter
Ömt dem drager till sin famn;
Höijer dem med heta kyssar,
Och när hon dem se’n betraktar,
Stiga suckar ur dess bröst!
Kallar dem de skönsta flickor,
Jorden sett, men finner åter
Strax i anletsdragen något
Främmande för fadrens bild.
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
