Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid under Alfonso den tappre - XXXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ve dig, ve dig, hårde konung,
Som min Cid så förolämpat!
Väl med ord blott; du ej tordes
Annorlunda; ty med svärdet,
Därmed talar min gemål.
Ej det overksamt i skidan
Stannat, konung, om du varit
Blott en simpel adelsman.
»Cid förvisa - o, hur kortsynt!
Öfverallt uti sin landsflykt
Lätt han finner land och hem.
Låt på honom afund gnaga;
Afundständer springa sönder:
Stålbetäckt är min gemål.
Med sitt svärd låt honom resa
Ack, du önskar snart tillbaka
Honom uti nästa strid.
Hvad man äger godt, man skattar
Först se’n man förlorat det.
»Säg, hvad har väl Cid att ångra?
Är det något, o, helt säkert
Blott att han för kungavänskap
Mången ovän skaffat sig;
Och att kungars svaghet stödja,
Han af mängden blifvit fruktad;
Att ditt rikets makt föröka,
Allt han gjorde, hvad han gjort.
Ja, ditt rike utan honom
Vore blott Asturiens berg.
»Och hur har han ej dig tjänat?
Om han gjort det som de andra
Hofvets hjältar, hvilka smickra
Dig och prisa och beljuga:
Ännu han dig vore dyrbar,
Och belönad hans förtjänst.
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
