Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid under Alfonso den tappre - XXXXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gällde det blott hämnd, då komme
Ej min ovän undan; honom
Följde jag till himlens bryn.
»Här, I riddare, i fridens
Och i helig kärleks boning
Här jag skuddar af all hågkomst
Af den skymf mig öfvergått.
Hvarje hämndens vilda känsla
Lämnar jag åt vindens vingar;
Denna rustning, som jag anlagt
För att själf mig gagna endast,
Vill jag från i dag blott bära
För mitt land och Kristi tro.
Om jag segrar, vill jag resa
På Toledos mur min fana.
Hvad jag däromkring eröfrar,
Nämndes Ny-Kastilien.
»Mellertid, I tappre vänner,
Då oss nu en fristad fattas,
Är oss utaf högsta nöden
Att en borg eröfra snart.
Den, som väntar mer än ära,
Han ej följe mitt baner.»
Härmed höjde han det åter:
Ȁdla fana, svinga, svinga
Dina dukar högt i luften!
Klarinetter och trumpeter,
Ljuden! Trummor, pukor skallen !
Att er samklang må förfära
Blott de svagas och de ondas
Hycklande och falska skrål!
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
