Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid i Valencia och i döden - LVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu sig vända åt en afväg
Grefvarne, ät ödemarken,
Förutskickande sitt folk.
Och när djupt bland berg och skogar
Långt från människor de hunnit,
Bjuda de på marken stiga
Neder strax de ädla tärnor;
O, förrädare, hur nedrigt!
O, hur skändligt är ert svek!
För att nu på Cid sig hämna,
Cid, som dock dem aldrig sårat;
Och att Kastilianska adelns
Afund, hat och bittra agg
Få utgjuta och brännmärka
Outplånligt på hans hus:
Rycka kläderna de våldsamt
Bort från sina brudars axlar,
Släpa dem i håren med sig,
Slå dem pä den fina kinden,
Gissla ryggarne med remmar,
Så att blod på marken flöt.
»Detta för er faders räkning,
För den store Cids, den ädles,
Hvilken Kastilianska adeln
Som ock hofvet har försmädat
Och släppt lejonet på oss.»
Så de lämnade dem båda,
De oskyldiga, i djupa
Skogen bundna vid ett träd;
Och, som efter vunnen seger,
Se’n de draga vägen framåt.
»Hvad har blifvit af vårt herrskap?»
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
