Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid i Valencia och i döden - LXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O, hur sjönk dä öfvermodet!
För Colado, för Tizona
De af feghet darra nu.
Fält och bana re’n man afmätt,
Skrankorna man re’ri har uppställt,
Hvar är Fernah Gonzales?
Dön Bermudes honom väntar -
Ändtligt nalkas han med bäfvan,
Gifver första stöten, kastas
Ändock strax därpå till marken
Med en splittrad sköld och harnesk.
Ödmjukt tigger han om lifvet,
Då han såg Tizona höjd
Öfver sig. »Dö, usle niding!»
Skrek Bermudes. »Skänk, ack skänk mig
Lifvet», så den fege talte;
»Jag erkänner mig besegrad.»
Martin Antolin från Burgos
Höjde lansen och Colado
Mot Diego Gonsalez.
Högljudt ropte han om miskund
Under många hugg och stötar
Af’Colado, tills hans stridshäst
Honom öfver skranket vrok.
»O hur nesligt», ropte alla,
»Nesligt han ock slagen är.»
Nuno Gustios möter sedan
Suer Gonsalez, farbrodern,
Brottets upphof, genomborrar
Med en stöt hans hjelm och sköld»
Blödande till mark han dignar,
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
