Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid i Valencia och i döden - LXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon dem tecken gaf med fingret,
Att ej fadrens ljufva slummer
De må störa; allt var tyst.
Men två Persiska gesandter
Kommo då med prakt och buller
Att sin hyllning bringa Cid;
Ty hans djärfva bragders rykte,
Ryktet om hans stora värde,
Hann frän Mohrer och Araber
Hän till Persiens fjärran land.
Häpen öfver hjältens rykte,
Sände sultan honom skänker,
Specerier, sidentyg.
Komne med ett tåg kameler,
Nalkas honom sändebuden:
»Ruy Diaz», sad’ den ene
Med en blick, af vördnad sänkt,
»Ruy Diaz, tappre hjälte!
Vår stormäktigaste sultan
Dig sin vänskap bjuda vill.
Han vid Mahomet har svurit:
Hade han dig i sitt rike,
Hälften därutaf han gärna
Gafve dig som vänskapsskänk.
Att sin aktning dig betyga,
Nu han sänder dessa skänker.»
Honom svarade då Cid:
»Sägen eder herre, sultan,
Att af sådant budskaps heder
Känner jag mig oförtjänt.
Hvad jag gjort, är föga nämnvärdt;
Hvad jag är, blef tidt förtaladt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
