Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid i Valencia och i döden - LXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXVIII.
fjädangången var den gode
Cid, som af Vivar sig kallat.
Att hans sista vilja lyda
Gil Diaz bereder sig1.
Balsameradt liket blifver;
Frisk och skön, som lif han ägde,
Sitter han med klara ögon
Och ett snöhvitt vördigt skägg;
Stödda äro hjältens skuldror,
Samt hans haka och hans armar,
På sin stol orörlig sitter
Där den ädle åldrige.
När nu dagar tolf förrunnit,
Krigstrumpeteis skall uppväckte
Mohrerkungen och den härsmakt,
Som Valencia inneslöt.
Det var midnatt, cch man satte
Rak och fast den döde hjälten
På sin goda stridshäst upp;
Underkläder, hälften svarta,
Hälften hvita, var han iklädd,
Likt det harnesk, förr han bar;
Dräkten därtill rikt med guldkors
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
