Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Första akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEONORA.
Och jag min glada, rika blomsterkrans
På mästarn Ludvigs höga hjässa fäster. -
(Hon kransar Ariosto’s byst >
Han, hvilkens skämt ej någonsin förvissnar,
Af vårens nya gåfvor smyckas må.
PRINSESSAN.
Min broder artig är, som bringat oss
Så tidigt hit att njuta landets rö;
Vi råda om oss här och dagen lång
Om diktens gyllne ålder kunna drömma.
Jag älskar Belriguardo, ty det mången
Af mina glada ungdomsdagar sett,
Och denna sol och denna unga grönska
De återlifva ungdomskänslans vår.
LEONORA.
Här vi omgifvas af en egen värld!
Själf skuggan från de evigt gröna träden
Är oss till glädje. Åter oss uppfriskar
Den klara springbrunns brus. Med sakta vaggning;
För morgonvinden fläkta trädens kvistar,
Och blomstersängens rosor vänligt se
Med sina barnaögon upp till oss.
Med lugn nu trädgårdsmästarn lyfter bort
Orangens och citronens vinterskydd;
Den blåa himlen hvälfves öfver oss,
Och längst vid brynet löses drifvan re’n
På fjärran berg i vårens ångor upp.
PRINSESSAN.
Mig vore vårens dag än mer välkommen,
Om den ej förde dig ifrån min sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
