Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Första akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som, af en klartänkt man med lugn behandlad
I stället att bedraga, lärer oss.
LEONORA.
Och efter dessa allvarsamma samtal
Vårt öra och vårt hjärta njuta bäst
En vänlig hvilostund vid skaldens dikt;
Ty sången i vår själ med hulda toner
Förstår att väcka ljufva känslors svall.
Din höga ande mycket fatta kan;
Jag åter, blygsamt dold bland lagerlundar,
Helst diktens underbara ö bebor.
PRINSESSAN.
På denna vana ö, så har man mig
Försäkrat, främst bland annat trifves dock
Den gröna myrten. Och om nu därtill
En mångfald finnes där af sånggudinnor,
Man söker mindre då en öm väninna
Än att med huldhet möta sångaren,
Fast han tyckts undfly detta möte kallt
Och forskar efter något för oss okändt,
Ja, kanske okändt ock för honom själf;
Då vore det rätt artigt ju, om han
I lycklig stund oss mötte, strax förtjust
Såg ändtligen i oss den skatt, som han
I vida världen länge fruktlöst sökt.
LEONORA.
Jag måste med ditt skämt till godo hålla;
Det träffar väl, men träffar icke djupt.
Jag ärar hvarje man och hvar förtjänst
Och emot Tasso endast-rättvis är.
Hans öga dröjer här på jorden knappt,
Hans öra till naturens samklang lyss;
Hvad häfden skänkt och hvad oss lifvet ger,
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
