Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Första akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad häfden skänkt och hvad oss lifvet ger,
Det rym mes allt uti hans skaldebröst.
De vidt åtskilda samlas i hans själ,
Hans känsla lifvar det som nyss var liflöst,
Han ofta adlar hvad oss simpelt synes,
Och hvad vi skattat aktar han för intet.
I denna egna trollkrets vandrar skalden,
Och underbart han hänför oss, med sig
Att vandra och hans höga känslor dela.
Han tycks sig närma oss, men blir dock fjärran;
Han tyckes se oss an, men i vårt ställe
Blott andar sällsamt uppstå för hans syn!
PRINSESSAN.
Du med behag och finhet skildrat skalden,
Där han i ljufva drömmars rike dväljes.
Mig tycks likväl som lifvets verklighet
Ej mindre mäktigt honom till sig droge.
De sköna sånger, som på våra stammar
Vi finna fastade i smyg så ofta
Lik gyllne äpplen, som åt oss ånyo
Hesperiens dofter skänka, kan i dem ej
En verklig kärleks hulda frukter röjas?
LEONORA.
Jag glades ock åt dessa sköna blad.
Hans rika ande tycks förhärliga
En enda bild i alla sina sånger.
Än ställer han den, klädd i himmelskt ljus,
Bland stjärnorna, och framför bilden ödmjukt,
Som änglar öfver moln, sitt hufvud sänker;
Än han bland dalens blommor följer den
Och fäster hvarje blomma i sin krans.
Men flyr den dyrkade, då helgar han
Den stig, som hennes sköna fot beträdt.
Fördold bland snåren, näktergalen lik,
Med toner ur ett bröst där kärlek lågar,
Hans klagan klangfullt genomströmmar allt.
17
Oscar Fredr.: Saml. skr. II. :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
