Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Första akten - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALPHONS.
Det är hans gamla fel att ensamhet
Han mer än sammanlefnad söker upp.
Om jag förlåter att han söker fly
Den stora mänskohopens larm, och hellre
Allena med sin själ han umgås vill,
Så kan jag dock ej prisa, att också
Förtrogna vänners krets han tyckes undfly.
LEONORA.
Om jag ej irrar mig, min prins, skall snart
Ditt tadel i beröm förvandladt blifva
Jag honom har i dag på långt håll sett
Med bok och stift, han skref och gick och skref.
Ett flyktigt ord, som han i går mig hviskat,
Kom mig att tro, att han sitt verk har slutat.
Blott några penndrag än han söker bättra
För att den gunst, som honom gaf så mycket,
En gång med värdig genskänk återgälda.
ALPHONS.
Välkommen vare han, när hälst han vill,
Och fri förklarad för en rundlig tid,
Så mycken del än i hans verk jag tager,
Så mycket än, i många fall, det ger
Mig glädje,, som sig bör, - så mycket ock
Mitt tålamod blir satt på hårda prof.
Han slutar aldrig, blir med intet färdig;
Han ändrar jämt och skrider långsamt fram,
Och stannar åter, gäckar allas väntan.
Och harmsen ser man utan gräns fördröjd
Den njutning, hvilken man så nära trott.
PRINSESSAN.
Mig prisvärd denna blygsamhet dock synes
Hvarmed han steg för steg till målet går,
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
