Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Första akten - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack, att sitt sinne han, liksom sin konst,
Med dig till mönster ville dana blott,
Ej längre andra undfly, tills hans misstro
I mänskohat och fruktan ändligt bytes!
ALPHONS.
Blott den ej mänskor känner, fruktar dem,
Och den, som flyr dem, snart dem misstro torde.
Det här är fallet - och så småningom
En öppen själ förirrad blir och fjättrad.
Så är han ofta ängslig om min gunst,
Långt mer än han det bör, och hyser misstro
Mot många - ja, mot dem, jag vet det säkert,
Som ondt ej vilja honom. Händer blott
Att ett hans bref förloras, att en annan
Hans tjänare upptager i sin tjänst,
Att blott ett papper halkar ur hans hand,
Strax ser han afsikt, ser förräderi
Och anslag att hans lycka undergräfva.
PRINSESSAN.
Låt oss, likväl, min gode bror, ej glömma,
Att mänskan ej förbyta kan natur,
Och att, om någon vän, som med oss vandrar,
Sin fot har skadat, då vi böra hellre
Gå sakta vid hans sida och vår hand
Åt honom villigt räcka.
ALPHONS.
Bättre dock
Att foten skyndsamt läka, synes mig,
På läkarns säkra råd försöka då
En grundlig kur och med den helade
Glad sedan vandra friska lefnadsbanor.
Jag hoppas, mina vänner, att jag dock
Ej namn af hårdhändt fältskär må förtjäna.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
