Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Första akten - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Likväl ett oblidt ödes grymma bud
Mig våldsamt bort ur lyckans lustgård stötte;
Om äfven världens skönhet gossens blickar
Med mäktig tjusning lockade till sig,
Fördunklades det unga sinnet snart
Utaf föräldrars oförtjänta nöd,
Om mina läppar öppnat sig att sjunga,
Blott sorgesånger flöto ned från dem,
Och jag ledsagade med sakta toner
En faders smärta och en moders kval,
Du ensam var det, som ur lifvets trångmål
Till härlig frihet lyftade mig upp,
Som tog hvar börda från min hjässa bort
Och gaf mig frihet, att min ande sig
Till glad och modig sång har mäktat höja;
Alltså hvad pris mitt verk än vinna må,
Er tackar jag därför - er hör det till!
ALPHONS.
Ännu en gång, allt lof förtjänar du
Och ärar blygsamt både dig och oss.
TASSO.
O, kunde jag blott säga, huru lifligt
Jag har att tacka er för hvad jag bringar!
Den oerfarne yngling, tog han väl
Utaf sig själf sin sång? Det snabba krigets
Förfarna ledning - har han henne uttänkt?
Och vapenkonsten, af hvars bragd hvar man
I farans timma måste lämna prof,
Och fältherrns klokhet, riddarskarans mod,
Och huru list bekämpar vaksamhet?
Allt detta du, o kloke, tappre prins,
Väckt i mitt hjärta, liksom vore du
Min goda genius, hvilken funne glädje
Att se sitt höga, oupphunna väsen
Utaf en dödlig män’ska uppenbaras.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
