Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Första akten - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad honom lifvet en gång har beskärt,
Och den som äger, måste rustad vara.
TASSO.
Och den sig rusta vill, han måste kraft
I bröstet känna, en osviklig kraft.
Ack, hon mig öfvergifvet nu; just nu
I lyckans stund hon flyr, all medfödd krafry
Som dock mig lärt att orättvisa öden
Med stolthet trotsa. Har då glädjen nu,
Har detta ögonblicks hänryckning väl
Smält bort all märg uti hvarenda led?
De svikta, mina knän. Ännu en gång
Du ser, furstinna, för din fot mig här.
O, lyssna till min bön! Tag kransen bort,.
Att, liksom uppväckt ur en härlig dröm,
Jag må föryngradt lif i själen känna!
PRINSESSAN.
Om lugn och blygsam bära du förmår
Det snille gudarne beskärt åt dig,
Så lär ock bära denna krans; han är
Den bästa gåfva vi dig kunna gifva.
Den man, hvars hufvud han en gång berört?.
Skall evigt se hans grönska kring sin hjässa.
TASSO.
Så låt mig gå, af blygsel drifven bort!
Låt mig min lycka djupt i lunden dölja,
Liksom min smärta där jag fordom dolt.
Där vill jag ensam vandra; där påminner
Mig ingens blick min oförtjänta lön.
Och visar mig den spegelklara källan
Törhända i sitt rena djup en man,
Som, kransad underbart, i återskenet
Af himlens glans, bland parkens träd och hällar
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
