Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Andra akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Hur skald och hjälte söka upp hvarandra?
Och ingen af dem afund hysa skall?
Väl härlig är den bragd, som sång fanns värd,
Men skönt är ock för sena eftervärlden
Hugstora dater värdigt att besjunga.
Var nöjd att från den lilla stat, dig skyddar,
Betrakta världens strid, liksom från strand
En lugn åskådare mot hafvet blickar.
TASSO.
Såg jag ej här med undran ’först en gång
Hur tapperheten härligt blef belönt?
En oerfaren gosse kom jag hit
Uti ett ögonblick, då fest på fest
Utaf Ferrara tycktes vilja göra
En ärans glanspunkt. O, hvad härlig syn!
Kring vidsträckt plan, där snart i all sin fägring
Förfaren tapperhet framträda skulle,
Sig slöt en krets, hvars make solen ej
Så snart för andra gången lyser på.
Här sammanträngdt sågs allt hvad än vår samtid
Af kvinnoskönhet, mannahöghet ägt.
Försagdt mitt öga flög igenom mängden;
Man ropade: Dem alla samma land,
Det sköna, hafomslutna fosterlandet,
Här sammanfört. Tillsammans bilda de
Den härligaste domstol, hvilken efter
Förtjänst och dygd och ärans lagar dömt.
Om du dem alla granskar, du dock ingen,
Som nödgas för sin granne skämmas, finner!
Och snart jag såg hur skranken öppnades,
Och hästar stampade och hjälmar blänkte,
Hur väpnare sig trängde, och där klang
Trumpetskall gällt, och stolta lansar brötos;
Det ljöd i splittrad sköld och hjälm, och damm
Ett ögonblick bortgömde i sin hvirfvel
Båd’ segrarns ära och den slagnes skam.
O, låt mig täckelset få sänka neder
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
