Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Andra akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRINSESSAN.
Säg hvad du menar, Tasso. - Tala fritt!
TASSO.
Jag ofta hört, och dessa dagar åter
Jag hört det - ja, om ock jag ej det visste,
Jag borde dock det ana: ädla furstar
Din hand begära! Hvad vi måste vänta,
Det frukta vi, det utgör vår förtviflan.
Snart du oss öfverger. Det är naturligt;
Men hvar vi finna tröst, det vet jag ej!
PRINSESSAN.
Var lugn likväl för det närvarande!
Jag nästan ville sagt: var lugn för alltid.
Här trifves jag och gärna här jag dröjer;
Än känner jag ej något som mig lockat
Till annat hem. Men skall jag dröja glad
I eder krets, så våren eniga
Och lyckliga; jag blir det genom er.
TASSO.
O, lär mig göra allt hvad möjligt är!
Dig har jag hälgat alla mina dagar.
När till ditt lof, till tacksamhet mot dig
Mitt hjärta öppnar sig, då först jag anar
Den högsta lycka hvilken här kan kännas;
I dig jag skådar himlens spegelbild.
Så skilja sig de korade på jorden
Från andra mänskor, som allsmäktigt öde
Står öfver till och med den största klokhet
Som jorden skådat. Mycket synes dem
Som lätta böljor blott vid deras fot,
Fastän vi andra skåda våg på våg
För våldsam stormvind rasa. Dem ej når
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>