Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Andra akten - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTONIO.
Frikostigt bjuder du mig sköna gåfvor,
Och deras värde skattas som sig bör;
Jag därför dröjer att dem emottaga.
Jag vet ju icke om jag dig till genskänk
Har något godt att gifva. Jag ej vill
Förhastad och ej otacksam dig synas.
Låt mig för båda vara klok och lugn.
TASSO.
Hvem kan väl klokhet tadla? Hvarje steg
I lifvet visar hur den gagnar oss.
Mer skönt är dock om rösten i vår själ
Oss sagt när vi ej mer behöfva misstro.
ANTONIO.
Däröfver tage hvar sig själf till råds,
Då själf man för sitt misstag lida får.
TASSO.
Må ske! Jag uppfyllt har hvad man begärt;
Furstinnans bud, att vi må vänner blifva,
Jag vördat har och dig som vän bemött.
Att sträfva mot, Antonio, hon förbjudit;
Dock truga vill jag ej. Låt vara då!
Tid och bekantskap mana dig kanske
Att mera varmt den gåfvan åtrå som
Du nu så kallt tycks vägra, ja försmå.
ANTONIO.
Den måttlige benämnes ofta kall
Af dem som tro sig varmare än andra,
Därför att hettan plötsligt fattar dem.
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
