Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Tredje akten - Fjärde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTONIO.
Och sårar andra ganska djupt likväl.
Kan du förneka, att i ögonblick
Af lidelse, hvaraf han lätt blir hänförd,
Han far mot fursten, mot furstinnan själf,
Mot hvem som helst i hån och tadel ut?
Väl ögonblickligt blott - nog af ändå -
Ett sådant ögonblick förnyas: han
Behärskar lika litet tal som lynne.
LEONORA.
Jag skulle tro, att om han härifrån
På någon tid aflägsnades, så skulle
Det bli för honom själf och andra nyttigt.
ANTONIO.
Kanske, kanske ock ej. Men nu likväl
Är därpå ej att tänka, ty jag vill ej
Att felet må bli vältradt på min skuldra;
Man kunde tro att jag fördrefve honom,
Och jag fördrifver honom ej. För min skull
Han gärna må vid hofvet lugnt förblifva;
Och om han vill förlika sig med mig,
Om han vill efterfölja mina råd
Så kan vårt samlif ganska drägligt blifva.
LEONORA.
Nu själf du hoppas på ett lynne verka,
Som nyss likväl du tycktes ge förloradt.
ANTONIO.
yi hoppas ständigt, och i alla skiften
Är hoppet bättre än förtviflan; ty
.Hvem kan beräkna möjligheter? Han
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
