Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Fjärde akten - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ditt saktmod och ditt älskeliga väsen,
Din snabba blick, ditt riktiga förstånd,
Hvarmed du ger en hvar hvad honom tillhör,
Din foglighet, som tål hvad snart den ädle,
Men den fåfänglige blott sent sig lärer,
Ditt kloka välde öfver tungan. . . . Nej!
Jag känner dig, min vän, knappt mer igen.
TASSO.
Än om allt detta vore nu förloradt?
Om du en vän som förr du höll för rik,
Till tiggare förvandlad plötsligt funne?
Rätt sade du; jag är ej mer mig själf,
Och ändå är jag den som förr jag varit.
Det låter gåtlikt väl, men är dock sanning.
Den stilla måne, dig om natten tjusar
Och omotståndligt fängslar med sin glans
Ditt sinne och ditt öga, tycks om dagen
Blott som en ringa, bleklagd molnfläck sväfva.
Så jag af dagens ljus fördunklad, känner
Ej mer mig själf och kännes ej af eder,
LEONORA.
Ditt tal, min vän, förmår jag icke nu
Att fatta rätt. Förklara dig för mig.
Har dig den tväre mannens förolämpning
Väl kränkt så djupt, att du dig själf och oss
Misskänner helt och hållet? Var uppriktig!
TASSO.
Jag är ej förolämpad; som du ser
Man straffat mig för det jag förolämpat.
En ordstrids knutar lösas lätt och fort
Af svärdets egg, men jag en fånge är.
Du vet väl knappast - räds ej, min vännina! -
Att i ett fängelse du vännen träffar.
Liksom en skolpilt fursten agar mig,
Och jag ej vill, kan ej med honom tvista.
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
