Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Fjärde akten - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEONORA.
Du synes vara mer än billigt upprörd.
TASSO.
Tror du så svag mig vara och så barnslig,
Att denna händelse mig mäktat skaka?
Hvad nu är skedt ej kränker mig så djupt;
Men hvad det tyder på, dess mer mig kränker.
Låt mina fiender och afundsmän
Få råda fritt! Nu står dem fältet öppet.
LEONORA.
Med orätt visst du mången misstänkt anser,
Jag själf mig därom kunnat öfvertyga.
Antonio till och med är ej fientlig,
Så som du tror. Förbrytelsen i dag.....
TASSO.
Den lämnar jag å sido och betraktar
Antonio endast som han var och blifver.
Hans stela klokhet städse mig förtrutit,
Och att han jämt vill spela mästare.
I stället för att tillse om ej redan
Åhörarns själ de rätta spåren funnit,
Han lär dig mycket som du redan bättre
Och djupare har känt; af dina ord
Han intet hör, men dig misskänner ständigt.
Att vara misskänd, misskänd af en stolt,
Som leende sig tror dig öfverskåda!
Än är jag ej nog gammal, ej nog klok,
Att blott med långmod kunna le tillbaka!
Sent eller tidigt, bär det sig ej mera,
yi måste bryta; senare det skulle
Än sämre blifvit. Jag erkänner blott
En herre, den som i sin tjänst mig tagit.
Jag honom lyder, känner ingen annan.
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
