Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Femte akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och den ej skaldekonstens röst förnimmer,
Är en barbar, hvem helst han än må vara.
Jag funnit denne, jag har honom valt
Och öfver sådan tjänare är stolt;
Och då jag re’n för honom gjort så mycket,
Jag vill ej utan nödtvång honom mista.
ANTONIO.
Jag är förlägen, ty i dina ögon
För hvad i dag har händt jag dock bär skulden,
Och gärna jag mitt fel bekänna vill,
Det tillhör se’n din godhet att förlåta;
Dock om du kunde tro att jag ej gjort
Hvad möjligt varit att försona honom,
Då vore jag otröstlig. O, så tala
Mig till med huldrik blick, att jag ånyo
Må sansa mig och finna själfförtröstan.
ALPHONS.
Antonio, nej, må du blott vara lugn,
Dig jag tillräknar det på intet sätt;
Jag känner allt för väl den mannens lynne
Och känner allt för väl hvad jag har gjort,
Hur jag har skonat honom, huru mycket
Jag glömt att jag egentligen var den
Som fordringsägarn var. Väl öfver mycket
En människa kan göra sig till herre,
Men tid och nödtvång knappt dess sinne böja.
ANTONIO.
Då andra mycket för en enda göra,
Så är ju billigt ock att denne ende
Med omsorg forskar hvad som andra gagnar.
Den som en sådan skatt af bildning äger
Och hvarje vetenskap och hvarje kunskap,
Som loflig är, tillhopaskrapar snålt,
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
