Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Femte akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det hafva Mediceerne oss lärt.
Och själfva påfvarne oss det bevisat.
Med hvilken skonsarnhet, med hvilken furstlig
Fördragsam het och godhet dessa tålt
Så månget ryktbart snille, som ej tycktes
Behöfva deras nåd och dock behöft den!
ANTONIO.
Hvem vet ej det, min furste? Lifvets möda
Oss ensam lär att skatta lifvets goda.
Så ung, har han dock uppnått re’n för mycket
För att förnöjsamt kunna njuta det.
O, tvangs han blott att själf förvärfva allt
Hvad nu med öppna händer honom bjudes,
Då manligt han uppbjöde sina krafter
Och kände sig med hvarje steg mer nöjd.
En fattig ädling har väl redan vunnit
Sin högsta önskans mål när till sitt hof
En högsint furste värdes honom kalla
Och rycka honom undan torftigheten
Med huldrik hand. Om nu därtill han skänker
Förtroende och gunst och framför andra
Vill honom höja till sig, vare sig
I krig, i samtal eller fredens värf,
Då tyckes mig, en blygsam man väl kunde
Med stilla tacksamhet sin lycka vörda.
Och Tasso njuter, utom detta allt,
En ynglings skönsta lott: att fosterlandet
Vet honom skatta och på honom hoppas.
O, tro mig blott, hans lynnes nyckfullhet
Den hvilar på hans lyckas veka bolster. -
Han kommer. - Tillåt nådigt honom resa
Och tid att i Neapel och i Rom
Det söka upp som här han tror sig sakna
Och som han dock blott här kan återfinna.
ALPHONS.
Vill först han återvända till Ferrara?
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
