Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Femte akten - Fjärde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och dock, tyvärr, ej finna någon hjälp,
Om du ej själf vill fatta vännens hand,
Som, utsträckt längtansfullt, dig icke når.
TASSO.
Det är du själf, som då för första gången,
En helig ängel, du rnig kom till mötes!
Förlåt den dödlige hans skumma syn,
Om några ögonblick han misskänt dig.
Nu han dig känner åter. Helt och hållet
Hans själ sig öppnar att dig evigt dyrka.
Af ömhetskänslor öfverfullt är hjärtat -
Hon är det, är mig när! O, hvilken känsla,
Är det förvirring, som mig till dig drager?
Är det en yrsel, ett mer upphöjdt sinne,
Som nu först fatta kan den högsta sanning?
Ja, det den känsla är som ensam mäktar
På denna jorden mig bereda sällhet,
Som ensam kunnat mig så usel göra,
Då jag emotstod den och ur mitt hjärta
Den ville drifva, Denna lidelse,
Jag ville den bekämpa, stred och stred
Mot djupet af min själ, förstörde fräckt
Mitt eget jag, som du så helt tillhörer -
PRINSESSAN.
Om till ditt tal jag längre lyssna skall,
Så mildra denna glöd, som mig förskräcker.
TASSO.
Begränsas vinet väl af bägarns rand,
Då högt det svallar och af brusning jäser?
Med hvarje ord min sällhet du förökar,
Med hvarje ord din blick får högre glans.
Jag känner mig förvandlad i mitt inre,
Jag känner från all nöd mig nu förlossad,
Fri som en Oud, och tackar dig för allt!
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
