Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Femte akten - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och må jag se’n för mig upprepa smärtsamt
Hur skönt det var som själf jag lekte bort.
De resa - store Gud! där ser jag redan
Det dammoln som af vagnen röres upp -
Förriddarne jag ser framför dem. - Där
De fara bort! Den vägen fört mig hit.
De äro borta, de på mig förtörnas.
O, att blott än en gång jag kysst hans hand!
O, att blott en gång jag fått afsked taga!
Blott en gång finge säga: O, förlåten!
Och en gång höra: Gå, dig är förlåtet;
Men ack, jag hör det ej, jag hör det aldrig -
Jag vill ju bort! Låt mig blott taga afsked,
Blott taga afsked! Skänk, o skänk mig endast
Ett enda ögonblick det flydda åter!
Kanske jag blir å nyo frisk. Ack nej!
Jag är förskjuten, bortstött, har mig själf
Till landsflykt dömt, ej mer jag denna stämma
Förnimma får, och denna blick jag aldrig
Skall åter möta -
ANTONIO.
Låt bringa dig till sans utaf en man
Som icke utan rörelse dig ser!
Du är ej så förlorad som du tror.
Var man! Du är för svag emot dig själf.
TASSO.
Och är jag då så usel som jag synes?
Är jag så svag som jag för dig mig visar?
Är allt förloradt re’n? Och har väl smärtan
Liksom ett jordskalf hela byggnaden
Uti en ryslig hög af grus förvandlat?
Har jag ej snille kvar att tusenfaldigt
Därmed förströ mig och mig uppehålla?
Är uttömd all den kraft som i mitt bröst
Jag kände lefva fordom? Är jag- då
Ett intet nu, till intet, intet vorden?’
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
