Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blandade Dikter - Witalis’ afsked till Laura
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49’
Och uti tvenne bröst blott fläk ett hjerta,
Och ewigheter mätas med en famn;
Ej drömd är drömmen än pm evig smärta-
En evig fröjd — fä år hane falla namns
Och allt han kläder uti rosor bjetta,
Och styr med förlig wiud sitt stepp i hamn» .
Men stormen bakom klippan lömstt sig gömmer:
Och qwal och död — är domen, som han dömmer.
Sä, Laura, war mkr dröm —- sin dröm i tiden!
sur mönga wintrar hafwa fnögat sänt —
J, bleka stjernor, snart till nedgång striden —
Mtn sista stjexna har ju nedgött re’n?
Mia lefnado och min kärleks mät gir liden,
Och aldrig, aldrig, öterwckndet den.
Du, dystra måne, som dö fästet skiner,
Jör mig ditt sten belyser blott ruiner!
.Dock, Laura, ännu öfwer dunklet sprider
Din kärlek några aftoustnmmor nerl
De ärv julle ifntn fordna tider,
Wid dem ann fwmma fröjd tag äterfer.
På dem jag städar mer, iu mer det lidet
Pch påcktarn i mitt bröst sitt tecken get;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
