Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blandade Dikter - Swansången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Cycnus lag der sa stön, fom Eros sinmrar en afton
Jn uti Cyprin- iköt, föfv utaf kyßar och smek.
Phoebus, då honom han fög, ps Phaöton faderligt tänkte,
Och den olympiste gret tätar ur gyllene moln.
Drowin föllo de ned och fwalkade ynglingens panna,
Wärnrde hans bleknade kind, lockade pnlfen till gäng.
Hjertat började sick, och ögat blickade äter,
. Men med vemodets blick, kring i den brokiga werld.
Ru, en förklarad hamn, han reste sig upp ifan jorden,
Ostuldens färg han bar, dygdens bepröfwade färg. »
Glänsande hvit, han stod, den sörjande Sparre-, och höjde
Wingen mot himmelen opp. lyftad alltre’n som till stygt,
Sög i en källas spegel sin bild och sjöng fä en klagan
Uppä deß blourprydda strand, saknadens bleke symbol.
Föddes så SFI-sen —- och Phocbus i natten från Gudar-»
ne- salar
Stundorn tig fångens lind knäppte pil lyran en ton.
Tyst blef då allt i natnrn —- etr·bjerta blott klappade
derstädsz
Smekte af himmelska ljud, andades dödlige knappt.
Stjernornas säng pil den bleknade himlen de trodde sig höra,
Eller från spherers mnsik något forirradt lind. —-
Och någon gång ännu, då qwällen breds öfwer jordm,
Skuggorna börja sin dans, solguden drömmer i moln,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
