- Project Runeberg -  Dikter /
123

(1848) Author: Samuel Martin Ödmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erotiska Dikter - Mötet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123

Sin Vestas-eld det i det fjetkan blås

Du hör min bön —- sel det den sista strålen
Ru stammar bort och dör i böljans stöte.

En lindrig pnrpurrodnad fwäfwak än

sting skogens mörka rand — nu släcktes den,
Och skymningen med tysta steg gör fram

Och drar få blyg en slöja öfwer jorden

Der slumrar allt, hwad jag har kart. —- J blommor,
J läggen edra ögon ock tillhopa

Och drömmen, ljust er kärleks smänneri, .

Om solens kyssar och om fjärilns suckar!

Men dn, mitt hjertas tos, du sår ej slumras
Du wakar ju, som jag, i tysta tankar?

Dn kommer jn — dn hat ju lofwat det —
Du kommer ju, att mina twifwel hafwa,

Att säga mig, hwad som det år, att älskas,
Att älskas ntaf dig? — År jag tvål älskad?
År jag det icke? ·- Ljus och mörker werla
Uti min själ —- jag ser en öppnad himmel,
SF swarmiskt stön, att tanken knappt den fattar;
Jag ser en afgrund ock, så djup, så hemsk,

Att sjalen, hisnande, i den förswinner.

Hwem löser gasan, skingrat twiflet? — Dn,
Blott dn, mitt hjertas afgnd . . . men se der!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:15:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/osdikter/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free